En mamma och hennes son kommer och ställer sig vid spärren.
Dom e finklädda, så jag antar att dom är bortbjudna nånstans.
-Tog du med julchokladen?
-Nej, jag trodde du gjorde det.
-Då måste vi gå hem och hämta den då.
11 maj 2007
Kvalitetssäkring i spärren
”Ett nyckelband är ett verktyg som hjälper dig att hålla ordning på dina nycklar.”
Nähä???
”Har du inget nyckelband har du förmodligen något annat knep att hålla ordning på nycklarna.”
Nähä???
”Har du inte det dröjer det troligen inte länge förrän du måste leta efter nycklarna, vilket tar tid och känns onödigt.”
VA!? Jag som lägger mina nycklar en för en lite överallt! Va menaru!?
”Kvalitetsledningssystemet har samma uppgift som ett nyckelband, det skall hjälpa oss att hålla ordning och reda på det vi gör, så att våra medarbetare och resenärer blir nöjda!”
Okej, tips nu för fan!
Vad ska jag hänga i det där jäkla nyckelbandet som jag fick? Jamenar, på nyckelringen måste jag ju ha nåt utöver nycklarna som kanske typ .. ett majablad? Eller två?!
Till det är det faktiskt även helt accepterat att bära en religiös huvudbonad.
Hmm.. Rastafari! Jag har en såndär stooooor röd-grön-gul stickad mössa med en tjugo trettio frallor i!
Sen… sen fan sitter jag slött o fnissar o glor på Cheech & Chongs ”Up in smoke” på laptopen! Ya man!
Sluddrit å lååååångsaaaamtt schnackar jag med traffickanterrna sårom anmeller mig o jag blir schickad på kissprov!
Väl på kissprovet säger jag till sköterskan ”Peace sis!” sen försöker jag byta kissmugg sårom sere och lackar ur.
Då kommer doktor Sleippner och rycker mej i örat och säger barskt ”Pundare!” och jag heller hela muggen med kiss över honom!
Det är ett tänkbart och mycket lockande alternativ.
Några fler tips om vad jag kan ha på mitt nya nyckelband för att hänga med i kvalitetssäkringen?
Nähä???
”Har du inget nyckelband har du förmodligen något annat knep att hålla ordning på nycklarna.”
Nähä???
”Har du inte det dröjer det troligen inte länge förrän du måste leta efter nycklarna, vilket tar tid och känns onödigt.”
VA!? Jag som lägger mina nycklar en för en lite överallt! Va menaru!?
”Kvalitetsledningssystemet har samma uppgift som ett nyckelband, det skall hjälpa oss att hålla ordning och reda på det vi gör, så att våra medarbetare och resenärer blir nöjda!”
Okej, tips nu för fan!
Vad ska jag hänga i det där jäkla nyckelbandet som jag fick? Jamenar, på nyckelringen måste jag ju ha nåt utöver nycklarna som kanske typ .. ett majablad? Eller två?!
Till det är det faktiskt även helt accepterat att bära en religiös huvudbonad.
Hmm.. Rastafari! Jag har en såndär stooooor röd-grön-gul stickad mössa med en tjugo trettio frallor i!
Sen… sen fan sitter jag slött o fnissar o glor på Cheech & Chongs ”Up in smoke” på laptopen! Ya man!
Sluddrit å lååååångsaaaamtt schnackar jag med traffickanterrna sårom anmeller mig o jag blir schickad på kissprov!
Väl på kissprovet säger jag till sköterskan ”Peace sis!” sen försöker jag byta kissmugg sårom sere och lackar ur.
Då kommer doktor Sleippner och rycker mej i örat och säger barskt ”Pundare!” och jag heller hela muggen med kiss över honom!
Det är ett tänkbart och mycket lockande alternativ.
Några fler tips om vad jag kan ha på mitt nya nyckelband för att hänga med i kvalitetssäkringen?
03 maj 2007
Hallelujah moments
En ytterst grå, fast i en brun gammal ful kjoldräkt, medelålders dam kommer fram till luckan med ett himmelskt leende. Det där kan bara betyda en sak, tänker jag. Jag ler givetvis stort tillbaka, för nu jag ser jag vad hon har i handen.
-Vill du ha en...
-Nej tack.
-Okej, hejdå.
I vanliga fall brukar jag med ett lyckligt grin tacka och ta emot dom där frikyrkliga tidskrifterna för att genast hänge mig åt läsningen lustfyllt och mangla dom med 10000 nyfikna frågor.
Men äh.. den här hade en så pass tråkig framsida att jag inte ens knappt pallade att lyfta på ögonbrynet åt den. Lyckliga damen, där slapp hon undan minsann!
Annat var det den gången när dom tre Jehovas vittnen-brudarna kom till mig och gav mig tidskriften "Vad gud kräver". High-time! Bara den rubriken var fröet till 10000 frågor!
Medan frågorna haglade likt spön i backen, och dom letade och letade efter svar i biblen, satt jag där och kände mig alldeles fulländad och i total samklang med universum, eller kanske till och med gud. Det här måste vara himmelen, tänkte jag.
Svarslösa stod dom där bläddrandes och dom frälsta leendena kom på sned.
-Men snälla, jag vill veta varför gud är mer fördömande än bara helt vanliga småbarnsföräldrar som accepterar en hel del skit som deras småbarn åstakommer. Varför ska guden vara mer fördömande än småbarnsföräldrarna? Och kan man inte rent ut av likna oss vid guds småbarn? Och är gud inte rätt småaktig då om vi inte tillåts göra nåt så kallat fel?
Stressade sa dom att dom måste gå och då sa jag att dom måste snart komma tillbaka!
Ja, sa dom, men det gjorde dom aldrig mer.
Nåja, det finns ju bara 100000 platser i himmelen när domedagen kommer, så jag har ändå missat en såndär plats.
Shit happens.
-Vill du ha en...
-Nej tack.
-Okej, hejdå.
I vanliga fall brukar jag med ett lyckligt grin tacka och ta emot dom där frikyrkliga tidskrifterna för att genast hänge mig åt läsningen lustfyllt och mangla dom med 10000 nyfikna frågor.
Men äh.. den här hade en så pass tråkig framsida att jag inte ens knappt pallade att lyfta på ögonbrynet åt den. Lyckliga damen, där slapp hon undan minsann!
Annat var det den gången när dom tre Jehovas vittnen-brudarna kom till mig och gav mig tidskriften "Vad gud kräver". High-time! Bara den rubriken var fröet till 10000 frågor!
Medan frågorna haglade likt spön i backen, och dom letade och letade efter svar i biblen, satt jag där och kände mig alldeles fulländad och i total samklang med universum, eller kanske till och med gud. Det här måste vara himmelen, tänkte jag.
Svarslösa stod dom där bläddrandes och dom frälsta leendena kom på sned.
-Men snälla, jag vill veta varför gud är mer fördömande än bara helt vanliga småbarnsföräldrar som accepterar en hel del skit som deras småbarn åstakommer. Varför ska guden vara mer fördömande än småbarnsföräldrarna? Och kan man inte rent ut av likna oss vid guds småbarn? Och är gud inte rätt småaktig då om vi inte tillåts göra nåt så kallat fel?
Stressade sa dom att dom måste gå och då sa jag att dom måste snart komma tillbaka!
Ja, sa dom, men det gjorde dom aldrig mer.
Nåja, det finns ju bara 100000 platser i himmelen när domedagen kommer, så jag har ändå missat en såndär plats.
Shit happens.
Phu.. Nu kan jag pusta ut!
En annan gång, nu när vi ändå är inne på knarktemat, kom det en knarkare till spärren när jag satt på station Rådmansgatan. Han ville bara snacka lite och jag tänkte att det går väl bra då.
Efter en liten stunds småprat och det är dags för farväl, säger han följande:
-Fan du är ju schyst, jag ska säga till grabbarna att dom inte ska råna dig! Ha en bra dag!
That’s what friends are for!
Efter en liten stunds småprat och det är dags för farväl, säger han följande:
-Fan du är ju schyst, jag ska säga till grabbarna att dom inte ska råna dig! Ha en bra dag!
That’s what friends are for!
Knarkar know-how
-Som heroinist sover man aldrig. Efter fyra timmar har dosen halverats och efter åtta har den helt gått ur kroppen. Om man vaknar efter åtta timmar måste man snabbt ha en fix annars blir man jättesjuk och man kan till exempel till och med tappa tänder och sånt och det känns som om man tuggar på aluminiumfolie fast i skelettet, förståru?
Den enda gången jag slappnar av och tar mig hasch, som jag egentligen gillar bäst, är när jag fixat tillräckligt mycket pengar så att jag klarar mig en hel vecka med heroinet, då kan jag ta hasch och bara softa.
Knarkarna är ett släkte för sig.
-Jag vet att det inte är så, men jag tror att typ alla som går förbi här är poliser och att dom kollar att du är okej bara för att jag står här.
-Nej men så är det inte.
-A ja vet ju att det är så, men du vet jag har det i huvet. Jag är paranoid. Det är knarket. Jag behöver ladda mobilen, snälla kan jag få ladda mobilen?
-Okej rå.
Varför sparka på en redan liggande liksom? Jag brukar hjälpa dom med ladda mobil och ge dom vatten om det inte är mycket folk i rörelse runt omkring.
Nu har jag chans att få svar på lite grejer som jag klurilurat över!
-Hur kommer det sig att en del som går på heroin ser så enormt välvårdade ut och kan sköta ett jobb utan att någon märker att de är heroinister?
-Det ska jag berätta för dig, det handlar om pengar. Om dom har tillräckligt med pengar och kan injicera var fjärde timme, då håller dom sig fräscha. Heroin fungerar till och med nästan som ett konserveringsmedel då, bara dom tar det var fjärde timme. Heroin är mycket renare än morfin och metadon är där emellan.
-Hur gör man när nån har tagit en överdos då?
-När personen blir blå om läpparna och fingertopparna, då vet du att det är kört och då behöver den luft och då gör du mun-mot-munmetoden eller så ger du amfetamin, precis som på den där filmen du vet. En gång gav jag en perfekt dos, sådär så att han vaknade upp långsamt, det ska inte gå snabbt så man vaknar med en chock, det är inge bra. Men oftast så snor dom allt du har och drar istället, såna är heroinister. Som heroinist har man inga vänner.
Hans telefon ringer.
-Nej Peter, du vet att jag inte skulle sno dom där 300 spännen från dig, det vet du. Det är lugnt jag står och pratar med SL här.
-Och sen när man är ute och åker bil, då vet man att spanarna alltid har blänkande bilar. Ser man en blank bil som åker efter en, då ska man du vet svänga i sista sekunden och sen ser man om det är spanare om dom också svänger i sista sekunden.
Telefonen ringer igen.
-Nej Peter, du vet att jag inte lurar dig, du ska få dom där 300 spännen. Jag kommer snart!
-Men tjejer som är heroinister är värst. Om man typ snor minsta lilla från dom eller nåt, då ligger man i en säck nånstans sen, såna är dom. Vi killar som tar heroin är lugna.
Telefonen ringer igen.
-Peter! Jag kommer jag kommer, du ska få dina 300 spänn! Hörrö SL, säg till Peter att du pratat med mig nu och hur länge.
-JAG HAR PRATAT MED HONOM I TYP EN HALVTIMME NU.
-Okej SL, hare bra, jag kommer förbi och hälsar på igen om det går bra för dig?
-Okej, hejrå!
Fan det är ju lärorikt att sitta här i kuren. Nyligen så var det en tjackpundare i Johannelund som snackade om varför personer med ADHD lätt blir amfetaminberoende. Han hade värsta föreläsningen, i påtänt tillstånd såklart. ”..och nu är jag inne i den här fasen seru, jag ser helt tokig ut men den är den absolut bästa! Om man med ADHD tar litegranna så blir man normal, men om man tar mycket och blandar med annat blir man såhär! Om dom hade gett mig bara lite amfetamin som liten så hade dom bränt bort överengergin, men nu är det kört. Egentligen skulle jag träffa min mormor här nu men jag kan inte komma dit såhär så jag måste stå här och prata med dig, men det gör inget, jag är jättesnäll!”.
Hmm.. Nu då? Nån crackare kanske?
Den enda gången jag slappnar av och tar mig hasch, som jag egentligen gillar bäst, är när jag fixat tillräckligt mycket pengar så att jag klarar mig en hel vecka med heroinet, då kan jag ta hasch och bara softa.
Knarkarna är ett släkte för sig.
-Jag vet att det inte är så, men jag tror att typ alla som går förbi här är poliser och att dom kollar att du är okej bara för att jag står här.
-Nej men så är det inte.
-A ja vet ju att det är så, men du vet jag har det i huvet. Jag är paranoid. Det är knarket. Jag behöver ladda mobilen, snälla kan jag få ladda mobilen?
-Okej rå.
Varför sparka på en redan liggande liksom? Jag brukar hjälpa dom med ladda mobil och ge dom vatten om det inte är mycket folk i rörelse runt omkring.
Nu har jag chans att få svar på lite grejer som jag klurilurat över!
-Hur kommer det sig att en del som går på heroin ser så enormt välvårdade ut och kan sköta ett jobb utan att någon märker att de är heroinister?
-Det ska jag berätta för dig, det handlar om pengar. Om dom har tillräckligt med pengar och kan injicera var fjärde timme, då håller dom sig fräscha. Heroin fungerar till och med nästan som ett konserveringsmedel då, bara dom tar det var fjärde timme. Heroin är mycket renare än morfin och metadon är där emellan.
-Hur gör man när nån har tagit en överdos då?
-När personen blir blå om läpparna och fingertopparna, då vet du att det är kört och då behöver den luft och då gör du mun-mot-munmetoden eller så ger du amfetamin, precis som på den där filmen du vet. En gång gav jag en perfekt dos, sådär så att han vaknade upp långsamt, det ska inte gå snabbt så man vaknar med en chock, det är inge bra. Men oftast så snor dom allt du har och drar istället, såna är heroinister. Som heroinist har man inga vänner.
Hans telefon ringer.
-Nej Peter, du vet att jag inte skulle sno dom där 300 spännen från dig, det vet du. Det är lugnt jag står och pratar med SL här.
-Och sen när man är ute och åker bil, då vet man att spanarna alltid har blänkande bilar. Ser man en blank bil som åker efter en, då ska man du vet svänga i sista sekunden och sen ser man om det är spanare om dom också svänger i sista sekunden.
Telefonen ringer igen.
-Nej Peter, du vet att jag inte lurar dig, du ska få dom där 300 spännen. Jag kommer snart!
-Men tjejer som är heroinister är värst. Om man typ snor minsta lilla från dom eller nåt, då ligger man i en säck nånstans sen, såna är dom. Vi killar som tar heroin är lugna.
Telefonen ringer igen.
-Peter! Jag kommer jag kommer, du ska få dina 300 spänn! Hörrö SL, säg till Peter att du pratat med mig nu och hur länge.
-JAG HAR PRATAT MED HONOM I TYP EN HALVTIMME NU.
-Okej SL, hare bra, jag kommer förbi och hälsar på igen om det går bra för dig?
-Okej, hejrå!
Fan det är ju lärorikt att sitta här i kuren. Nyligen så var det en tjackpundare i Johannelund som snackade om varför personer med ADHD lätt blir amfetaminberoende. Han hade värsta föreläsningen, i påtänt tillstånd såklart. ”..och nu är jag inne i den här fasen seru, jag ser helt tokig ut men den är den absolut bästa! Om man med ADHD tar litegranna så blir man normal, men om man tar mycket och blandar med annat blir man såhär! Om dom hade gett mig bara lite amfetamin som liten så hade dom bränt bort överengergin, men nu är det kört. Egentligen skulle jag träffa min mormor här nu men jag kan inte komma dit såhär så jag måste stå här och prata med dig, men det gör inget, jag är jättesnäll!”.
Hmm.. Nu då? Nån crackare kanske?
01 maj 2007
Ignorance is bliss
Jag känner mig som en hundraårig gammal stofil när jag sitter här i kuren och betraktar ungdomarna som fulla driver förbi.
-Röja röja röjaaa!
Har jag verkligen varit sådär en gång i tiden?
-Fylla fylla fyllaaa!
Ja, det har jag nog katten varit.
-ÖÖÖÖÖÖÖÖH! Tåget går! Skriker killen och ramlar med ölen över grinden.
Att titta på en massa fulla människor på kvällarna gör nog vem som helst till typ nykterist. Så dom beter sig!
I början av kvällen kommer dom alltid snygga och välkammade och när dom är på väg hem från krogen så är hela dom liksom på sniskan.
Då ska man helt plötsligt följa med dom hem och vi är gamla kompisar, och allt vad det nu är.
Men valborgsmässoafton är småglinas afton.
-Har du några stökiga ungar här? Kommer sosialtjänsten och frågar.
-Nää, inte just nu nä. Tåget gick ju precis.
-Vi letar efter dom och hittar inga! Säger dom och så går dom vidare.
Precis när sossgubben o gumman har gått, kommer givetvis ett nytt gäng.
-SUUUUUPAAAA!
Hittar inga nä, sure sugar!
-Röja röja röjaaa!
Har jag verkligen varit sådär en gång i tiden?
-Fylla fylla fyllaaa!
Ja, det har jag nog katten varit.
-ÖÖÖÖÖÖÖÖH! Tåget går! Skriker killen och ramlar med ölen över grinden.
Att titta på en massa fulla människor på kvällarna gör nog vem som helst till typ nykterist. Så dom beter sig!
I början av kvällen kommer dom alltid snygga och välkammade och när dom är på väg hem från krogen så är hela dom liksom på sniskan.
Då ska man helt plötsligt följa med dom hem och vi är gamla kompisar, och allt vad det nu är.
Men valborgsmässoafton är småglinas afton.
-Har du några stökiga ungar här? Kommer sosialtjänsten och frågar.
-Nää, inte just nu nä. Tåget gick ju precis.
-Vi letar efter dom och hittar inga! Säger dom och så går dom vidare.
Precis när sossgubben o gumman har gått, kommer givetvis ett nytt gäng.
-SUUUUUPAAAA!
Hittar inga nä, sure sugar!
19 april 2007
Nu katten hoppar jag!
-Maaaau! Mauuuuuuuu! Maaauu!
Eh.. Öööh?
Det var tamejfanimej en ovanlig trafikant som strosar in på stationen.
-Maaaaauuuuuuuuuuuu!
I alla fall när den reser ensam.
-Maaaaauuuuuuuuuuuuuuuuuuu!
Nu passerar katten spärrlinjen.
-Hörrö katten! Du får inte åka utan att betala! Säger jag inte.
-Maauuuuuuuu mauuuuuu maaaauuuuuuu!
Katten låter som världens mest deprimerade katt där den sorgset vandrar helt allena.
Bara den nu inte är en sån där självmordsbenägen en och har planerat att hoppa framför ett tåg och begå självmord!
Nu är den deprimerade katten på väg ner för trappan till tunnelbanetåget.
-MAAAAAAAUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!
Nu smäller det snart! Eller splattar, kanske.
Okej, operation rädda-deprimerad-katt börjar nu då.
Upprymd lämnar jag spärren och känner mig som agent 007. Nu blir det action!
Snabba bilar och villiga våta brudar! .. Eh.. eller kattbrud dårå. Fast deprimerad. Och kanske inte så våt och villig. Och inga bilar, men tåg. Fast inte så snabba.
Jag bereder mig för en vild jakt efter den självmordsbenägna katten som springer snabbt som en gepard ner till tåget och jag hinner rädda den precis millisekunden innan den hoppar framför tåget. Dagens Hjälte! Stor fet bild på mitt tryne och den deprimerade katten på första sidan i Metro! (Kan Isbjörnen Knut och den där lemuren, så kan väl katten katten, menar jag!)
Men…
-Kisse kisse kisse! Kom nu då!
-Mauuuuuuuuu!
Den står där i trappen och tittar vädjande mot mig och ser om möjligt ännu mer deprimerad ut.
Istället för att springa som en gepard ner till perrongen och där efter hoppa, kommer den och stryker sig mot mitt ben.
Jaha, det var den här dagens vilda action då.
Jag kollar på halsbandet och ringer till husse som genast kommer och hämtar katten och tackar så myspysigt och trevligt mycket för hjälpen.
Jaha, nu är det bara att sitta här och sitta igen då.
Spärrvakt 007 – Med rätt att visera!
Nej, det där lät ju nästan en gnutta mesigt.
Spärrvakt 007 – Med långsamma tåg och stressade trafikanter!
More like it.
Eh.. Öööh?
Det var tamejfanimej en ovanlig trafikant som strosar in på stationen.
-Maaaaauuuuuuuuuuuu!
I alla fall när den reser ensam.
-Maaaaauuuuuuuuuuuuuuuuuuu!
Nu passerar katten spärrlinjen.
-Hörrö katten! Du får inte åka utan att betala! Säger jag inte.
-Maauuuuuuuu mauuuuuu maaaauuuuuuu!
Katten låter som världens mest deprimerade katt där den sorgset vandrar helt allena.
Bara den nu inte är en sån där självmordsbenägen en och har planerat att hoppa framför ett tåg och begå självmord!
Nu är den deprimerade katten på väg ner för trappan till tunnelbanetåget.
-MAAAAAAAUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!
Nu smäller det snart! Eller splattar, kanske.
Okej, operation rädda-deprimerad-katt börjar nu då.
Upprymd lämnar jag spärren och känner mig som agent 007. Nu blir det action!
Snabba bilar och villiga våta brudar! .. Eh.. eller kattbrud dårå. Fast deprimerad. Och kanske inte så våt och villig. Och inga bilar, men tåg. Fast inte så snabba.
Jag bereder mig för en vild jakt efter den självmordsbenägna katten som springer snabbt som en gepard ner till tåget och jag hinner rädda den precis millisekunden innan den hoppar framför tåget. Dagens Hjälte! Stor fet bild på mitt tryne och den deprimerade katten på första sidan i Metro! (Kan Isbjörnen Knut och den där lemuren, så kan väl katten katten, menar jag!)
Men…
-Kisse kisse kisse! Kom nu då!
-Mauuuuuuuuu!
Den står där i trappen och tittar vädjande mot mig och ser om möjligt ännu mer deprimerad ut.
Istället för att springa som en gepard ner till perrongen och där efter hoppa, kommer den och stryker sig mot mitt ben.
Jaha, det var den här dagens vilda action då.
Jag kollar på halsbandet och ringer till husse som genast kommer och hämtar katten och tackar så myspysigt och trevligt mycket för hjälpen.
Jaha, nu är det bara att sitta här och sitta igen då.
Spärrvakt 007 – Med rätt att visera!
Nej, det där lät ju nästan en gnutta mesigt.
Spärrvakt 007 – Med långsamma tåg och stressade trafikanter!
More like it.
13 april 2007
Släng tanten av tåget
..och som om nu inte tant-incidenten innan var illa nog, så kommer det kort efter henne en annan tokig tant.
Denna tant är iklädd en stor fluffig päls och skidmössa.
-Släpp in mig! Säger tanten beordrande på bruten polsk(?)-svenska.
-Nej, den där biljetten gick ut för 26 minuter sedan.
-Släpp in mig!
-Nej.
Då drar tanten tillbaka spärrpinnen på spärren vid spärren där jag sitter.
Tanten drar tillbax den och där efter plankar hon.
Precis efter tanten kommer givetvis tre unga killar som är fredagsfina och visar sina giltiga stämplade remsor så snällt.
Släng tanten av tåget!
Eller vad hette den där filmen nu igen?
Denna tant är iklädd en stor fluffig päls och skidmössa.
-Släpp in mig! Säger tanten beordrande på bruten polsk(?)-svenska.
-Nej, den där biljetten gick ut för 26 minuter sedan.
-Släpp in mig!
-Nej.
Då drar tanten tillbaka spärrpinnen på spärren vid spärren där jag sitter.
Tanten drar tillbax den och där efter plankar hon.
Precis efter tanten kommer givetvis tre unga killar som är fredagsfina och visar sina giltiga stämplade remsor så snällt.
Släng tanten av tåget!
Eller vad hette den där filmen nu igen?
Tanterna måste vara tokiga
Hoppsan, den där rubben råkade ju av en ren slump bli förvillande lik en titel som en gammal 80-talsfilm har. Wikipedia säger såhär om den rullen:
"En Coca Cola-flaska släpps av en pilot över Kalahariöknen, som en dag hittas av bushmannen Xixo även kallad Xi. När han tar flaskan med sig till sin stam vänds deras liv upp och ner, och beslutet fattas att han måste kasta "gudagåvan" över världens ände."
Till saken:
Alltså, när snorungar och andra personer i relativt låg ålder plankar, det har jag faktiskt en viss förståelse för. De vill ju vara tuffa, frigjorda, anarkister och gud vet vad.
Men när en jäkla välklädd tant i keps står och väntar på att ungdomarna ska ha gått ut genom spärren (den nya typen med glasdörrar) för att sedan liksom rusa in innan dörrarna hunnit stängas efter dom och sedan forcera upp glasdörren så hon kan planka, ja då måste fan tanterna ha blivit tokiga.
Kanske kan vettlösa tantplankare också kastas över världens ände?
"En Coca Cola-flaska släpps av en pilot över Kalahariöknen, som en dag hittas av bushmannen Xixo även kallad Xi. När han tar flaskan med sig till sin stam vänds deras liv upp och ner, och beslutet fattas att han måste kasta "gudagåvan" över världens ände."
Till saken:
Alltså, när snorungar och andra personer i relativt låg ålder plankar, det har jag faktiskt en viss förståelse för. De vill ju vara tuffa, frigjorda, anarkister och gud vet vad.
Men när en jäkla välklädd tant i keps står och väntar på att ungdomarna ska ha gått ut genom spärren (den nya typen med glasdörrar) för att sedan liksom rusa in innan dörrarna hunnit stängas efter dom och sedan forcera upp glasdörren så hon kan planka, ja då måste fan tanterna ha blivit tokiga.
Kanske kan vettlösa tantplankare också kastas över världens ände?
11 april 2007
Huvet där bak?
En blond ung snygg Linda Rosing-brud .. eller vänta, det där gick ju inte ihop. Jag börjar om:
En blond snygg Carolina Gynning-brud kommer upp från tunnelbanan.
-E re här längst fram eller längst bak? Frågar Carro-bruden.
Till svar får hon en perplex undrande tystnad.
Längst fram eller bak i relation till vad?
Tågen går ju åt två håll och det finns två uppgångar här.
Filosofen i mig frågar mig om det verkligen finns något fram eller bak överhuvudtaget, egentligen.
-Eeeh.. öh? Frågar jag frågande.
-Alltså, äre lixom längst fram eller bak det här?
-I relation till vad? Får jag ur mig.
Nu ser tjejen perplex ut och jag ser faktiskt att det är nåt inne i hennes skalle som tar krafttag.
-Aaaa från Stockholm asså..
Bingo.
-Längst bak, säger jag reflexmässigt.
Men... Einsteins relativitetsteori dyker lixom upp i skallen och nu blir jag helt snurrig.
Var det verkligen tåget som rörde sig framåt och inte jorden som rörde sig bakåt? Jamenar om det var jorden som rörde sig, och inte tåget, så måste det här ju va längst fram. Eller nja, i relation till Stockholm får jag väl gå med på att det är tågets längst bak då. Eller "längst fram-bak"?
En blond snygg Carolina Gynning-brud kommer upp från tunnelbanan.
-E re här längst fram eller längst bak? Frågar Carro-bruden.
Till svar får hon en perplex undrande tystnad.
Längst fram eller bak i relation till vad?
Tågen går ju åt två håll och det finns två uppgångar här.
Filosofen i mig frågar mig om det verkligen finns något fram eller bak överhuvudtaget, egentligen.
-Eeeh.. öh? Frågar jag frågande.
-Alltså, äre lixom längst fram eller bak det här?
-I relation till vad? Får jag ur mig.
Nu ser tjejen perplex ut och jag ser faktiskt att det är nåt inne i hennes skalle som tar krafttag.
-Aaaa från Stockholm asså..
Bingo.
-Längst bak, säger jag reflexmässigt.
Men... Einsteins relativitetsteori dyker lixom upp i skallen och nu blir jag helt snurrig.
Var det verkligen tåget som rörde sig framåt och inte jorden som rörde sig bakåt? Jamenar om det var jorden som rörde sig, och inte tåget, så måste det här ju va längst fram. Eller nja, i relation till Stockholm får jag väl gå med på att det är tågets längst bak då. Eller "längst fram-bak"?
04 april 2007
Smart, smartare, smartast?
- FAN VILKEN SKRÄPMASKIN! JÄVLA SKRÄPMASKIN!
Den blonderade alldagliga damen passar på att få utlopp för sin inre fördämnda ilska, likt som så många andra, över den stackars spärren som bara gör sitt jobb (att sålla bort gratisåkare alltså).
-JÄVLA SKRÄPMASKIN!
Ilsken som en snepåtänd iller rusar hon nu fram till mig och jag skall minsann öppna spärren! ..Tycker hon i alla fall.
Hon visar sitt kort för mig i etthundraåttio.
Hmmm..!?
Nu väcks mitt intresse och engagemang totalt.
Det här är ju en klockren tiopoängare!
-Hmm.. Man kan tyvärr inte dra kortet i skåran med plastfickan över magnetremsan och dessutom gick det där kortet ut igår. Dom här gamla maskinerna är pålitliga som gamla klockor, men dom nya kan krisa ibland. Så e re.
Inferno.
Say no more.
Den blonderade alldagliga damen passar på att få utlopp för sin inre fördämnda ilska, likt som så många andra, över den stackars spärren som bara gör sitt jobb (att sålla bort gratisåkare alltså).
-JÄVLA SKRÄPMASKIN!
Ilsken som en snepåtänd iller rusar hon nu fram till mig och jag skall minsann öppna spärren! ..Tycker hon i alla fall.
Hon visar sitt kort för mig i etthundraåttio.
Hmmm..!?
Nu väcks mitt intresse och engagemang totalt.
Det här är ju en klockren tiopoängare!
-Hmm.. Man kan tyvärr inte dra kortet i skåran med plastfickan över magnetremsan och dessutom gick det där kortet ut igår. Dom här gamla maskinerna är pålitliga som gamla klockor, men dom nya kan krisa ibland. Så e re.
Inferno.
Say no more.
29 mars 2007
200 kilo kärlek
I want to know what love is, I want you to show me
I want to feel what love is, I know you can show me
Hugaligen, nej fy fan, tänker jag.
”Inte ens om du skulle få 100 000 pix då? Hähä!”, frågar en äcklig liten tanke som jag omedelbart ignorerar.
I'm gonna take a little time, a little time to look around me
I've got nowhere left to hide, it looks like love has finally found me
”Kom igen nu då, 200 000 pix då? Hähä!”
Nej fy satan!
Den bedrövligt sjaskiga mannen sitter mittemot mig på tåget och lyssnar på underbart gullepluttiga 80tals-kärlekssånger i sina hörlurar.
"Lycka till du", tänker jag. Där efter tänker jag genast "nej fy fan, det var taskigt av mig det där tar jag tillbaka. Jag e faktiskt inte så purfärsk jag heller.".
In my life there's been heartache and pain
I don't know if I can face it again
Can't stop now, I've travelled so far, to change this lonely life
XXXL-ölmagen hänger ut över byxlinningen och innanför den bylsiga militärjackan hänger en stor manlig torshammare ner på kaggen.
Håret är stort och ser lixom ut som landskapen efter att stormen Gudrun härjat vilt i dagar och nätter. Det stora skägget är rufsigt a la en bad sänghalms-Santa. Ögonlocken hänger ner trött likt ett par såna där stora hoppiga glufsarkinder som en del jyckar har. Skrynkliga och slafsiga och dana. Och slemmet droppar ner, eller nej det gör det förresten inte.
And I'm feeling so much love - I want to feel what love is
No, you just can't hide - I know you can show me
Fan håll käften nu då!
Den bedrövliga sjaskiga mannen sitter och sover nu och snarkar till då och då och ibland tycks hans XXXL-kroppshydda ramla mot mig. Varje gång kroppshyddan kommer närmre mig, känner jag av någon anledning en såndär skräck som hon i duschen i ”Psycho” måste ha känt och plötsligt inser jag vad det var som inspirerade typen som målade tavlan ”Skriet”.
I wanna feel it too, and I know and I know - I know you can show me
Show me love is real, yeah - I want to know what love is...
Fan va skönt, nu tog den där helvetiska låten slut.
Nu kommer det nog nåt mer i stilen som:
Go on now, go walk out the door
Just turn around now
'Coz you're not welcome anymore
Fylld av förväntan sitter jag där och väntar på nästa låt helt enkelt.
When lights go down, I see no reason
For you to cry. We've been through this before
In every time, in every season,
God knows I've tried
So please don't ask for more.
Can't you see it in my eyes
This might be our last goodbye
Phu, det får jag hoppas.
Fair enough.
I want to feel what love is, I know you can show me
Hugaligen, nej fy fan, tänker jag.
”Inte ens om du skulle få 100 000 pix då? Hähä!”, frågar en äcklig liten tanke som jag omedelbart ignorerar.
I'm gonna take a little time, a little time to look around me
I've got nowhere left to hide, it looks like love has finally found me
”Kom igen nu då, 200 000 pix då? Hähä!”
Nej fy satan!
Den bedrövligt sjaskiga mannen sitter mittemot mig på tåget och lyssnar på underbart gullepluttiga 80tals-kärlekssånger i sina hörlurar.
"Lycka till du", tänker jag. Där efter tänker jag genast "nej fy fan, det var taskigt av mig det där tar jag tillbaka. Jag e faktiskt inte så purfärsk jag heller.".
In my life there's been heartache and pain
I don't know if I can face it again
Can't stop now, I've travelled so far, to change this lonely life
XXXL-ölmagen hänger ut över byxlinningen och innanför den bylsiga militärjackan hänger en stor manlig torshammare ner på kaggen.
Håret är stort och ser lixom ut som landskapen efter att stormen Gudrun härjat vilt i dagar och nätter. Det stora skägget är rufsigt a la en bad sänghalms-Santa. Ögonlocken hänger ner trött likt ett par såna där stora hoppiga glufsarkinder som en del jyckar har. Skrynkliga och slafsiga och dana. Och slemmet droppar ner, eller nej det gör det förresten inte.
And I'm feeling so much love - I want to feel what love is
No, you just can't hide - I know you can show me
Fan håll käften nu då!
Den bedrövliga sjaskiga mannen sitter och sover nu och snarkar till då och då och ibland tycks hans XXXL-kroppshydda ramla mot mig. Varje gång kroppshyddan kommer närmre mig, känner jag av någon anledning en såndär skräck som hon i duschen i ”Psycho” måste ha känt och plötsligt inser jag vad det var som inspirerade typen som målade tavlan ”Skriet”.
I wanna feel it too, and I know and I know - I know you can show me
Show me love is real, yeah - I want to know what love is...
Fan va skönt, nu tog den där helvetiska låten slut.
Nu kommer det nog nåt mer i stilen som:
Go on now, go walk out the door
Just turn around now
'Coz you're not welcome anymore
Fylld av förväntan sitter jag där och väntar på nästa låt helt enkelt.
When lights go down, I see no reason
For you to cry. We've been through this before
In every time, in every season,
God knows I've tried
So please don't ask for more.
Can't you see it in my eyes
This might be our last goodbye
Phu, det får jag hoppas.
Fair enough.
23 mars 2007
Känd från TV.. typ snart?
"Ragnar Dahlberg sparkas av SVT", skriker kvällstidningens löpsedel ut.
Jaha.
Det var ju en intressant dag det här då.
Ragnar själv (såklart) säger att många äldre kommer att sakna honom och så står det att han har ett fik i Norrköping.
Jaha, tänker jag, då gör det ju inget för då kan ju gamlingarna dra dit istället då. Så slipper vi andra se honom, menar jag.
Längre ned i artikeln säger Ingvar Oldsberg att det här med Ragnar är förfärligt.
Jävla mossiga gubbar!!! Dom kan sitta och röra om i sina jäkla kaffekoppar på Ragnars mossiga fik istället. Och äta napoleonbakelser oxå.
Jag ska fasiken ringa upp SVT och säga att jag tar över det där jäkla sömnpillerprogrammet "På spåret".
Min version ska (fantasifullt) heta "På tunnelbanespåret".
"Jamen din tittarskara är i 80-årsåldern, så anpassa dej nu till den", säger dom då.
"Fy fan era träbockar men okej rå", säger jag.
Jag sitter där i den beiga studion och rör om i kaffekoppen och så har jag en frågesport där dom tävlande sitter i tunneltågsförarhytter.
Medan jag rör i kaffekoppen och pratar om mina krämpor ser man en sekvens när tåget i sakta mak stånkar sig fram och sen stannar det vid en station.
Ivan Båring, men vad gör man inte för stålars?
"Jaha", säger jag, "det här stället e känt för en gubbelubbe som gillar pisk och smisk o så finns det i allmänhet många psykon här".
Typerna i hytterna ser ut som fågelholkar.
"Hans Scheike, era idioter! Nåja, nu går vi vidare.. Sen visar alltid dom digitala skyltarna på stationen fel avgångstid så att alla, med betoning på _alla_, trafikanter kommer till luckan och frågar om nästa avgångstid om cirka en timme verkligen stämmer."
*TUUUUUT!*
Där var det en som drog i tågbromsen!
"Haha! Nu har jag rätt! Det där är ju ALLA stationer!", utbrister gammelgubben i förarhytten glatt.
"Hörrö din sega råtta! Är du tappad bakom en vagn, eller?! Du kan ju bara ange EN station! Men okej rå, jag ska ge er en annan ledtråd: Stans alla snorungar står och röker i vänthallen och pressbyråkiosken på stationen är stockholms typ mest rånade pressbyråbutik."
Inga tut, bara fågelholkar och glappande löständer.
"AAARgh! Nu får ni ge er! Okej rå era tråkmånsar; centrumet e sveriges första ABC-stad och bebyggelsen kännetecknas av en omsorgsfull anpassning till landskapet och en arkitektur med många fina detalj.."
*TUUUUUUUUT!*
Tristess.
"Vällingby såklart! Och stadsplanen togs fram 1947-1950 under ledning av arkitekt Sven Markelius!", säger gubben i hytten.
Jävla nörd, tänker jag, men jag säger: "Grattis! Du har vunnit en Enkelbiljett! ..Eller förresten, du får en enkelbiljett till Bangladesh istället."
Fy fan, jag ska inte bli nån såndär ny Ingvar säger jag dig nu.
Jaha.
Det var ju en intressant dag det här då.
Ragnar själv (såklart) säger att många äldre kommer att sakna honom och så står det att han har ett fik i Norrköping.
Jaha, tänker jag, då gör det ju inget för då kan ju gamlingarna dra dit istället då. Så slipper vi andra se honom, menar jag.
Längre ned i artikeln säger Ingvar Oldsberg att det här med Ragnar är förfärligt.
Jävla mossiga gubbar!!! Dom kan sitta och röra om i sina jäkla kaffekoppar på Ragnars mossiga fik istället. Och äta napoleonbakelser oxå.
Jag ska fasiken ringa upp SVT och säga att jag tar över det där jäkla sömnpillerprogrammet "På spåret".
Min version ska (fantasifullt) heta "På tunnelbanespåret".
"Jamen din tittarskara är i 80-årsåldern, så anpassa dej nu till den", säger dom då.
"Fy fan era träbockar men okej rå", säger jag.
Jag sitter där i den beiga studion och rör om i kaffekoppen och så har jag en frågesport där dom tävlande sitter i tunneltågsförarhytter.
Medan jag rör i kaffekoppen och pratar om mina krämpor ser man en sekvens när tåget i sakta mak stånkar sig fram och sen stannar det vid en station.
Ivan Båring, men vad gör man inte för stålars?
"Jaha", säger jag, "det här stället e känt för en gubbelubbe som gillar pisk och smisk o så finns det i allmänhet många psykon här".
Typerna i hytterna ser ut som fågelholkar.
"Hans Scheike, era idioter! Nåja, nu går vi vidare.. Sen visar alltid dom digitala skyltarna på stationen fel avgångstid så att alla, med betoning på _alla_, trafikanter kommer till luckan och frågar om nästa avgångstid om cirka en timme verkligen stämmer."
*TUUUUUT!*
Där var det en som drog i tågbromsen!
"Haha! Nu har jag rätt! Det där är ju ALLA stationer!", utbrister gammelgubben i förarhytten glatt.
"Hörrö din sega råtta! Är du tappad bakom en vagn, eller?! Du kan ju bara ange EN station! Men okej rå, jag ska ge er en annan ledtråd: Stans alla snorungar står och röker i vänthallen och pressbyråkiosken på stationen är stockholms typ mest rånade pressbyråbutik."
Inga tut, bara fågelholkar och glappande löständer.
"AAARgh! Nu får ni ge er! Okej rå era tråkmånsar; centrumet e sveriges första ABC-stad och bebyggelsen kännetecknas av en omsorgsfull anpassning till landskapet och en arkitektur med många fina detalj.."
*TUUUUUUUUT!*
Tristess.
"Vällingby såklart! Och stadsplanen togs fram 1947-1950 under ledning av arkitekt Sven Markelius!", säger gubben i hytten.
Jävla nörd, tänker jag, men jag säger: "Grattis! Du har vunnit en Enkelbiljett! ..Eller förresten, du får en enkelbiljett till Bangladesh istället."
Fy fan, jag ska inte bli nån såndär ny Ingvar säger jag dig nu.
01 mars 2007
Mekanobimbobruden
Ibland hörs det en såndär kvittrande mekanisk kvinnoröst i högtalarna som säger:
"Godkväll nu är det störningsfritt i trafiken [kvitter bla bla kvitter] Ha en trevlig kväll!".
Sen, precis sekunderna efter att den där kvittriga mekanobruden tystnat, lyser den oranga lampan inne i spärren. Då är det stationsutrop på gång från trafikledningen.
Trafikledningen tänker väl att den där mekanobruden är värsta urblåsta bimbon som inte fattar nåt, för då dånar dom minsann bräkigt ut:
"Tåget mot Hässelby strand är sju minuter sent. Orsaken är vagnfel."
Där satte dom minsann den (bergis blonderade!) mekanobimbobruden på plats!
Varför spelar dom upp dom där mekanobrudsmeddelandena undrar jag nu?
Speciellt när dom precis efter bräker ut en trafikstörning.
Är det:
A - För att skämta med trafikanterna (hyra clown är för dyrt!)
B - För att ha nån att korrigera så dom själva känner sig duktiga
C - För att ingen egentligen har nån som helst koll på läget
D – [Fyll i det DU tror här]
Omröstning sker via kommentarer och nagelbitarresultatet visas med min superkorrekta snilleanalysutvärdering, kanske!
"Godkväll nu är det störningsfritt i trafiken [kvitter bla bla kvitter] Ha en trevlig kväll!".
Sen, precis sekunderna efter att den där kvittriga mekanobruden tystnat, lyser den oranga lampan inne i spärren. Då är det stationsutrop på gång från trafikledningen.
Trafikledningen tänker väl att den där mekanobruden är värsta urblåsta bimbon som inte fattar nåt, för då dånar dom minsann bräkigt ut:
"Tåget mot Hässelby strand är sju minuter sent. Orsaken är vagnfel."
Där satte dom minsann den (bergis blonderade!) mekanobimbobruden på plats!
Varför spelar dom upp dom där mekanobrudsmeddelandena undrar jag nu?
Speciellt när dom precis efter bräker ut en trafikstörning.
Är det:
A - För att skämta med trafikanterna (hyra clown är för dyrt!)
B - För att ha nån att korrigera så dom själva känner sig duktiga
C - För att ingen egentligen har nån som helst koll på läget
D – [Fyll i det DU tror här]
Omröstning sker via kommentarer och nagelbitarresultatet visas med min superkorrekta snilleanalysutvärdering, kanske!
20 februari 2007
Kill Bill-Bill-tomten
-Vad heter du? Säger gubben som ser ut som Bill i ”Kill Bill”, fast den här har typ tomteskägg.
Kill Bill-Bill-tomten bär stora mörka hemliga solbrillor och till dem en svart keps med typ en halv meter snö på.
Hmmm... Jag tittar på honom som om han är nåt som katten har släpat in.
Jag skannar snabbt av honom och kommer fram till att han måste vara en knarkare, vem annars bär solbrillor klockan halv tolv på kvällen? Nej du gubben, den gubben gick inte!
-Ja, nä.. det har du inte med att göra tyvärr, säger jag lite sådär avvaktande.
-Jahaaa.. Har du nåt papper?
-Jamenvisst, här, säger jag och ger honom ett stämpelpapper.
-Har du inget större?
-Näpp.
Han går och sätter sig på bänken och börjar värsta skriva nåt.
Jag pustar ut, sätter på min kung fu-film igen och kollar in en schyst fight mellan två kung fu-skolor som ligger riktigt i luven med varandra.
-Jag vet inte om du heter Jannike, men jag är lärare i kalligrafi, här har du en present säger Kill Bill-Bill-tomten.
Nämen..?! Hmm.. Han kanske inte är någon knarkare, tänker jag då. Hmm.. Skådis kanske då?
-Oj, tack så mycket, säger jag.
Jamenar, fastän det står Jannike, så är det ju en fin gest, eller hur?
Det är så att gamle nuckans hårda hjärta smälter och ett litet litet blygt leende kommer fram.
-Jag jobbar som livvakt på regeringskansliet, sägger Kill Bill-Bill-tomten. Är du gift?
Ah, självklart, det e ju det han e, tänker jag. Det borde jag ju ha sett!
-Vad heter du då? Jag kan kalligrafi och jag är svensk mästare i [fyll-i-nån-kampsport-här-som-jag-inte-riktigt-hörde-namnet-på].
Hmm.. helt plötsligt blir den där filmen på laptoppen typ tredimensionell. Kalligrafitecknena lixom hoppar ur skärmen och kung fu-gubbarna lixom får
solbrillor på sig och en massa snö och sen typ så står dom där och blir en skäggig gubbe med keps som e som värsta Kill Bill-Bill-tomte-sifun.
Ett Tecken, helt enkelt.
-Aikido, det är för dig, säger Kill Bill-Bill-tomten.
-Ahaa.. men kung fu och..
-Aikido, det är bra för dig. Aikido, komihåg det. Hejdå!
Sen tar Kill Bill-Bill-tomten ett imponerande kung fu-hopp till tåget och här sitter jag nu och undrar om det hela typ va en uppenbarelse.
"-Har du knäck i lurarna?! Är du helt väck!? Börja med aikido nu då!!! Weirdo!"
Typ.
Värsta budordet.
Bud-o-rdet.
Bud-o.
Budo!!!
Näpp!
Nu fåre fan va nog.
Sånadär kung fu-filmer är hallucinogena.
Man bara ser en massa skojjiga gubbar och sånt ju.
Kill Bill-Bill-tomten bär stora mörka hemliga solbrillor och till dem en svart keps med typ en halv meter snö på.
Hmmm... Jag tittar på honom som om han är nåt som katten har släpat in.
Jag skannar snabbt av honom och kommer fram till att han måste vara en knarkare, vem annars bär solbrillor klockan halv tolv på kvällen? Nej du gubben, den gubben gick inte!
-Ja, nä.. det har du inte med att göra tyvärr, säger jag lite sådär avvaktande.
-Jahaaa.. Har du nåt papper?
-Jamenvisst, här, säger jag och ger honom ett stämpelpapper.
-Har du inget större?
-Näpp.
Han går och sätter sig på bänken och börjar värsta skriva nåt.
Jag pustar ut, sätter på min kung fu-film igen och kollar in en schyst fight mellan två kung fu-skolor som ligger riktigt i luven med varandra.
-Jag vet inte om du heter Jannike, men jag är lärare i kalligrafi, här har du en present säger Kill Bill-Bill-tomten.
Nämen..?! Hmm.. Han kanske inte är någon knarkare, tänker jag då. Hmm.. Skådis kanske då?
-Oj, tack så mycket, säger jag.
Jamenar, fastän det står Jannike, så är det ju en fin gest, eller hur?
Det är så att gamle nuckans hårda hjärta smälter och ett litet litet blygt leende kommer fram.
-Jag jobbar som livvakt på regeringskansliet, sägger Kill Bill-Bill-tomten. Är du gift?
Ah, självklart, det e ju det han e, tänker jag. Det borde jag ju ha sett!
-Vad heter du då? Jag kan kalligrafi och jag är svensk mästare i [fyll-i-nån-kampsport-här-som-jag-inte-riktigt-hörde-namnet-på].
Hmm.. helt plötsligt blir den där filmen på laptoppen typ tredimensionell. Kalligrafitecknena lixom hoppar ur skärmen och kung fu-gubbarna lixom får
solbrillor på sig och en massa snö och sen typ så står dom där och blir en skäggig gubbe med keps som e som värsta Kill Bill-Bill-tomte-sifun.
Ett Tecken, helt enkelt.
-Aikido, det är för dig, säger Kill Bill-Bill-tomten.
-Ahaa.. men kung fu och..
-Aikido, det är bra för dig. Aikido, komihåg det. Hejdå!
Sen tar Kill Bill-Bill-tomten ett imponerande kung fu-hopp till tåget och här sitter jag nu och undrar om det hela typ va en uppenbarelse.
"-Har du knäck i lurarna?! Är du helt väck!? Börja med aikido nu då!!! Weirdo!"
Typ.
Värsta budordet.
Bud-o-rdet.
Bud-o.
Budo!!!
Näpp!
Nu fåre fan va nog.
Sånadär kung fu-filmer är hallucinogena.
Man bara ser en massa skojjiga gubbar och sånt ju.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
