200 kilo kärlek

I want to know what love is, I want you to show me
I want to feel what love is, I know you can show me

Hugaligen, nej fy fan, tänker jag.
”Inte ens om du skulle få 100 000 pix då? Hähä!”, frågar en äcklig liten tanke som jag omedelbart ignorerar.

I'm gonna take a little time, a little time to look around me
I've got nowhere left to hide, it looks like love has finally found me

”Kom igen nu då, 200 000 pix då? Hähä!”
Nej fy satan!

Den bedrövligt sjaskiga mannen sitter mittemot mig på tåget och lyssnar på underbart gullepluttiga 80tals-kärlekssånger i sina hörlurar.
"Lycka till du", tänker jag. Där efter tänker jag genast "nej fy fan, det var taskigt av mig det där tar jag tillbaka. Jag e faktiskt inte så purfärsk jag heller.".

In my life there's been heartache and pain
I don't know if I can face it again
Can't stop now, I've travelled so far, to change this lonely life

XXXL-ölmagen hänger ut över byxlinningen och innanför den bylsiga militärjackan hänger en stor manlig torshammare ner på kaggen.
Håret är stort och ser lixom ut som landskapen efter att stormen Gudrun härjat vilt i dagar och nätter. Det stora skägget är rufsigt a la en bad sänghalms-Santa. Ögonlocken hänger ner trött likt ett par såna där stora hoppiga glufsarkinder som en del jyckar har. Skrynkliga och slafsiga och dana. Och slemmet droppar ner, eller nej det gör det förresten inte.

And I'm feeling so much love - I want to feel what love is
No, you just can't hide - I know you can show me

Fan håll käften nu då!
Den bedrövliga sjaskiga mannen sitter och sover nu och snarkar till då och då och ibland tycks hans XXXL-kroppshydda ramla mot mig. Varje gång kroppshyddan kommer närmre mig, känner jag av någon anledning en såndär skräck som hon i duschen i ”Psycho” måste ha känt och plötsligt inser jag vad det var som inspirerade typen som målade tavlan ”Skriet”.

I wanna feel it too, and I know and I know - I know you can show me
Show me love is real, yeah - I want to know what love is...

Fan va skönt, nu tog den där helvetiska låten slut.
Nu kommer det nog nåt mer i stilen som:

Go on now, go walk out the door
Just turn around now
'Coz you're not welcome anymore

Fylld av förväntan sitter jag där och väntar på nästa låt helt enkelt.

When lights go down, I see no reason
For you to cry. We've been through this before
In every time, in every season,
God knows I've tried
So please don't ask for more.

Can't you see it in my eyes
This might be our last goodbye

Phu, det får jag hoppas.
Fair enough.

Känd från TV.. typ snart?

"Ragnar Dahlberg sparkas av SVT", skriker kvällstidningens löpsedel ut.

Jaha.
Det var ju en intressant dag det här då.

Ragnar själv (såklart) säger att många äldre kommer att sakna honom och så står det att han har ett fik i Norrköping.
Jaha, tänker jag, då gör det ju inget för då kan ju gamlingarna dra dit istället då. Så slipper vi andra se honom, menar jag.

Längre ned i artikeln säger Ingvar Oldsberg att det här med Ragnar är förfärligt.

Jävla mossiga gubbar!!! Dom kan sitta och röra om i sina jäkla kaffekoppar på Ragnars mossiga fik istället. Och äta napoleonbakelser oxå.

Jag ska fasiken ringa upp SVT och säga att jag tar över det där jäkla sömnpillerprogrammet "På spåret".
Min version ska (fantasifullt) heta "På tunnelbanespåret".
"Jamen din tittarskara är i 80-årsåldern, så anpassa dej nu till den", säger dom då.
"Fy fan era träbockar men okej rå", säger jag.
Jag sitter där i den beiga studion och rör om i kaffekoppen och så har jag en frågesport där dom tävlande sitter i tunneltågsförarhytter.

Medan jag rör i kaffekoppen och pratar om mina krämpor ser man en sekvens när tåget i sakta mak stånkar sig fram och sen stannar det vid en station.
Ivan Båring, men vad gör man inte för stålars?
"Jaha", säger jag, "det här stället e känt för en gubbelubbe som gillar pisk och smisk o så finns det i allmänhet många psykon här".

Typerna i hytterna ser ut som fågelholkar.

"Hans Scheike, era idioter! Nåja, nu går vi vidare.. Sen visar alltid dom digitala skyltarna på stationen fel avgångstid så att alla, med betoning på _alla_, trafikanter kommer till luckan och frågar om nästa avgångstid om cirka en timme verkligen stämmer."

*TUUUUUT!*

Där var det en som drog i tågbromsen!
"Haha! Nu har jag rätt! Det där är ju ALLA stationer!", utbrister gammelgubben i förarhytten glatt.

"Hörrö din sega råtta! Är du tappad bakom en vagn, eller?! Du kan ju bara ange EN station! Men okej rå, jag ska ge er en annan ledtråd: Stans alla snorungar står och röker i vänthallen och pressbyråkiosken på stationen är stockholms typ mest rånade pressbyråbutik."

Inga tut, bara fågelholkar och glappande löständer.

"AAARgh! Nu får ni ge er! Okej rå era tråkmånsar; centrumet e sveriges första ABC-stad och bebyggelsen kännetecknas av en omsorgsfull anpassning till landskapet och en arkitektur med många fina detalj.."

*TUUUUUUUUT!*

Tristess.

"Vällingby såklart! Och stadsplanen togs fram 1947-1950 under ledning av arkitekt Sven Markelius!", säger gubben i hytten.
Jävla nörd, tänker jag, men jag säger: "Grattis! Du har vunnit en Enkelbiljett! ..Eller förresten, du får en enkelbiljett till Bangladesh istället."

Fy fan, jag ska inte bli nån såndär ny Ingvar säger jag dig nu.

Mekanobimbobruden

Ibland hörs det en såndär kvittrande mekanisk kvinnoröst i högtalarna som säger:
"Godkväll nu är det störningsfritt i trafiken [kvitter bla bla kvitter] Ha en trevlig kväll!".

Sen, precis sekunderna efter att den där kvittriga mekanobruden tystnat, lyser den oranga lampan inne i spärren. Då är det stationsutrop på gång från trafikledningen.
Trafikledningen tänker väl att den där mekanobruden är värsta urblåsta bimbon som inte fattar nåt, för då dånar dom minsann bräkigt ut:
"Tåget mot Hässelby strand är sju minuter sent. Orsaken är vagnfel."
Där satte dom minsann den (bergis blonderade!) mekanobimbobruden på plats!

Varför spelar dom upp dom där mekanobrudsmeddelandena undrar jag nu?
Speciellt när dom precis efter bräker ut en trafikstörning.

Är det:
A - För att skämta med trafikanterna (hyra clown är för dyrt!)
B - För att ha nån att korrigera så dom själva känner sig duktiga
C - För att ingen egentligen har nån som helst koll på läget
D – [Fyll i det DU tror här]

Omröstning sker via kommentarer och nagelbitarresultatet visas med min superkorrekta snilleanalysutvärdering, kanske!

Kill Bill-Bill-tomten

-Vad heter du? Säger gubben som ser ut som Bill i ”Kill Bill”, fast den här har typ tomteskägg.
Kill Bill-Bill-tomten bär stora mörka hemliga solbrillor och till dem en svart keps med typ en halv meter snö på.

Hmmm... Jag tittar på honom som om han är nåt som katten har släpat in.
Jag skannar snabbt av honom och kommer fram till att han måste vara en knarkare, vem annars bär solbrillor klockan halv tolv på kvällen? Nej du gubben, den gubben gick inte!
-Ja, nä.. det har du inte med att göra tyvärr, säger jag lite sådär avvaktande.
-Jahaaa.. Har du nåt papper?
-Jamenvisst, här, säger jag och ger honom ett stämpelpapper.
-Har du inget större?
-Näpp.

Han går och sätter sig på bänken och börjar värsta skriva nåt.
Jag pustar ut, sätter på min kung fu-film igen och kollar in en schyst fight mellan två kung fu-skolor som ligger riktigt i luven med varandra.

-Jag vet inte om du heter Jannike, men jag är lärare i kalligrafi, här har du en present säger Kill Bill-Bill-tomten.

Nämen..?! Hmm.. Han kanske inte är någon knarkare, tänker jag då. Hmm.. Skådis kanske då?

-Oj, tack så mycket, säger jag.
Jamenar, fastän det står Jannike, så är det ju en fin gest, eller hur?
Det är så att gamle nuckans hårda hjärta smälter och ett litet litet blygt leende kommer fram.
-Jag jobbar som livvakt på regeringskansliet, sägger Kill Bill-Bill-tomten. Är du gift?

Ah, självklart, det e ju det han e, tänker jag. Det borde jag ju ha sett!

-Vad heter du då? Jag kan kalligrafi och jag är svensk mästare i [fyll-i-nån-kampsport-här-som-jag-inte-riktigt-hörde-namnet-på].

Hmm.. helt plötsligt blir den där filmen på laptoppen typ tredimensionell. Kalligrafitecknena lixom hoppar ur skärmen och kung fu-gubbarna lixom får
solbrillor på sig och en massa snö och sen typ så står dom där och blir en skäggig gubbe med keps som e som värsta Kill Bill-Bill-tomte-sifun.

Ett Tecken, helt enkelt.

-Aikido, det är för dig, säger Kill Bill-Bill-tomten.
-Ahaa.. men kung fu och..
-Aikido, det är bra för dig. Aikido, komihåg det. Hejdå!


Sen tar Kill Bill-Bill-tomten ett imponerande kung fu-hopp till tåget och här sitter jag nu och undrar om det hela typ va en uppenbarelse.
"-Har du knäck i lurarna?! Är du helt väck!? Börja med aikido nu då!!! Weirdo!"
Typ.

Värsta budordet.
Bud-o-rdet.
Bud-o.
Budo!!!

Näpp!
Nu fåre fan va nog.
Sånadär kung fu-filmer är hallucinogena.
Man bara ser en massa skojjiga gubbar och sånt ju.

Nästa Bahamas

-Hej jag vill planka, hur gör jag då?
-Eeh.. Du, det har inte jag nåt med att göra!
-Jamen om du får en Triss då?

Vicket klipp! Bli asså inte förvånad om jag e borta imorrn och e på typ Bahamas och dricker parasolldrinkar då o aldrig mer kommer tillbaka!

WestsidekidZens skräck

-Vov vov vov! Dra ditt kort! Typ så vovvar vakthundsväktarinnan.
Den lilla valpiga spjuvern, som nyss var så ohyggligt tuff, gläfsar till och skuttar genast utanför spärrlinjen. Den valpiga spjuvern tar nu upp sitt kort och drar det så fint i kortläsaren. Där efter lufsar han ner till tåget med skamsna sloköron.
-Du ska alltid dra ditt kort, säger vaktuhundsväktarinnan till skamsna valpiga spjuvern.

En föredömlig vakthundsväktarinna!
Man ska va hård mot dom hårda och mjuk mot dom mjuka, det är tunneldjungelns ordspråk!

En kille står lutad mot tidningsstället och väntar på att vakthundsväktarinnan ska ge sig, men det gör hon inte!
Han står där och låtsas skicka nåt SMS och sen står han där och tittar lite sådär "ahmen ska du inte draaa nu då!?". Efter en stund lunkar han surmulet där ifrån.
HaHaaaa! Tänker jag. Där fick du, din tjyvaktiga snyltåkare!

-Sitt inte på spärrpinnen!!! Voffar vakthundsväktarinnan till ett litet urtufft gli med alldeles för stora byxor.
Gliet studsar genast upp och står där rakt och prydligt, precis som värsta väldresserade utställningsjycken.

Alltså, jag börjar asdigga den där bruden. Hon är ju precis som jag!

En kille kommer förbi spärren, han har sitt kort inne i en plastficka i sin pluska.
Han vill alltså att jag ska öppna spärren bara för att han inte orkar ta ur sitt kort och dra det själv.
Vov vov vov! Nu börjar jag få upp ångan!
Han går in i spärrpinnen och jag säger givetvis att han skall dra sitt kort själv.
-Fan haru probleem, eller?! Säger killen.
-Dra ditt kort i skåran där, tack.
Den satt fint. 8-]

Vakthundsväktarinnan står där likt värsta påskö-stenstodet i typ en kvart till och sen trampar hon och polarn vidare mot nya jaktmarker.

Hear me now;
Bättre en vakthundsväktarinnan i T-banan än tio i skogen!
Mitt typ värsta bra tunnelordspråk!

Ett fyllo kommer lastat med skit

Fyllgubben står där en bit från spärren och fösöker påkalla min uppmärksamhet.
Jag tittar dit och han blinkar lite förföriskt med ena ögat.
Not my type, konstaterar jag och skiter där efter blankt i honom.

Fyllgubben vevar lite med armarna och avger lite ljud nu. Allt för att få en liten gnutta extra uppmärksamhet.
Veva på du, tänker jag och skiter i honom.

Till slut säger fyllgubben högljutt:
-JAG HAR EN LÅNG BRUN RAND I KALSONGEN... INVÄRTES!!!

Och...? Din lilla skitgubbe!

Flaggskeppet vs Tre äpplen hög

Flaggskeppet travar på friskt och Tre äpplen hög kilar med ettriga traviga ben precis där efter. Tre äpplen hög är i en god dagsform och nu ska vi se, nu ska vi se, om han kan vinna över Flaggskeppet, det vill säga travkonungen!

Flaggskeppet dras, som alla vi vet, med en gammal höftskada som sackar ner honom något, men vad gör väl det när den gamle kusen är två och femton i mankhöjd och har en aggressiv gå-påig vinnarinstinkt! .
Tre äpplen hög behöver öka öka öka för att kamma hem pokalen. Han behöver arbeta mer med tekniken, men han har definitivt kämpargläden där han travar på leende och ettrigt!

Och in på stationen kommer... kommer nu... *nagelbitarrysare*
FLAGGSKEPPET! Flaggskeppet är Vinnaren!!!
Flaggskeppet tar tre jättekliv fram till spärrarna. MÅLET! Med händerna i fickorna, som vanligt, tar Flaggskeppet avslappnat ett jättekliv över spärrpinnen. Där efter gör han ärevarvet i trappan á fyra trappsteg per kliv.
Vilken prestation! Vilken idrottshäst! En pålitlig gammal kuse med många tuffa lopp bakom sig!

Alla applåderar och nu kommer även Tre äpplen hög in på stationen! Ettrigt ettrigt ettrigt tar medelåldersäpplet med den imponerande lilla längden minst hundra små steg fram till spärrarna och där efter hukar äpplet lätt på sig när han går under spärrpinnen.
Ve den som ger sig för nu klättrar även han upp i trappan och gör ärevarvet.Kämpigt kämpigt kämpigt!
Men, det man inte har i längden, har man i viljan! Vilken prestation! En god tvåa!!!

Eh.. men vänta nu då..?!
Ingen betalade?!
Nästa gång ska jag fan gallopera ut och skrika att det här är inget jävla Solvalla!
Sluta upp med dom där jäkla travfasonerna och hosta upp slantarna nu då för fan!

Dagens ensammaste

Dam som gastar i stationstelefonen:

"Jag har det jobbigt, jag har det jättejobbigt.
Jag känner mig ensam..."

"Näää, jag är inte ensam, men jag känner mig ensam.."

"Lyssna lyssna lyssna nu då! Lyssna på mig! Jag är ensam!
Hallå? Hallå? Hallå?"

Attans, den andra la visst på luren där.
Ensamt värre.

It's raining papperslappar

-Alla känner mig här, jag har den i fickan, säger den rosenkindade rultiga tanten och vaggar där efter rakt in i spärrpinnen.
-Alla känner mig här! Släpp in mig! Skriker tanten nu.
-Tyvärr. Jag känner inte igen dig och jag vet dessutom inte vad du har i din ficka. Jag vill se färdbeviset tack.
-Jag har färdtjänst, säger tanten och tar upp och visar mig sitt blå färdtjänstkortsfodral.
-Det där är ett blått fodral. Jag vill se färdtjänstkortet tack.
-Här är det! Här är det! Rasande tar den rosiga tanten ut en bunt papperslappar ur det blå fodralet.
-Alltså, ett färdtjänstkort ser ut ungefär som ett legitimation, det är ingen papperslapp.
-Jag ska anmäla dig! Här är mitt färdtjänstkort! Dom här har jag alltid åkt på!
Hon kastar sina papperslappar in i luckan.
-Du är varmt välkommen att anmäla mig och dom där papperslapparna har du aldrig kunnat åka på. Ett färdtjänstkort ser ut som ett legitimation ungefär.
-Jag ska anmäla dig! Där efter samlar hon ihop papperslapparna och slänger dom över sin axel. Sen tar hon fram färdtjänstkortet, som legat i det blå fodralets andra ficka.
-Där är det ju, säger jag, tack så mycket. Var god passera.
-Det här är inget färdtjänstkort! Skriker tanten.
-Jo, det är det visst. Var god passera.
-Du sa inte alls att det skulle se ut såhär!
-Jo det sa jag visst. Gå nu tack.
-PLOCKA UPP MINA PAPPER! DU SKA PLOCKA UPP DOM!!!
-Nej, det var du som slängde dom på golvet och då är det du som får plocka upp dom. Dessutom får du inte skräpa ned stationen på det där viset. Plocka upp dem nu.
-Jag ska anmäla dig! Du ska plocka upp dom!
-Nej, du har skräpat ned och du ska plocka upp.
-Du ska ta upp dom!
-Nej, du ska ta upp dom.

Trafikanterna bakom tanten börjar tröttna nu. Tjejen som står bakom tanten plockar upp papperslapparna och ger dom till henne. Den knubbiga tanten rultar rosigt rasande vidare och tjejen bakom får sin biljett stämplad.
-Tusen tack! Ha en trevlig dag.. Jag menar ha en jättetrevlig dag! Säger hon, som om hon tror att jag blivit jätteledsen och illa berörd.
-Ja, ja, ja. Det e lugnt. Ha det trevligt själv, säger jag cool som en pistol.

Inget biter på den hårdnackade lucknuckan. I mitt inre öga ser jag mig ta lite på cowboyhattsbrättet och nicka till lite och tända en tuff cigg, pcis så som Clintan gör. Sen tar jag tåget iväg i skymningen. Yeah.

Nuckans nyårslöfte 2007!

Perkele! Nu måste man lova sig själv en massa grejer igen då.

1. Jag ska säga ja, ja och åter ja, helt enligt servicerutinerna. Även till sånt som sunda förnuftet helt klart säger att jag borde säga nej till. Men men, vad gör man inte för servicens skull!? Komigen nu då, knarkare som undrar var man kan köpa knark, kärringar som kräver en halvtimme extra tid på stämpeln så dom kan handla i Vällingby och åka tillbaka, fulla snubbar som inte fick nåt ragg på krogen och som vill ha hem nuckan som en sista utväg. Jag säger alltid JAAA!

2. Jag ska lyda alla instruktioner från arbetsledningen slaviskt.
Fast hur i allsindar ska det gå till, undrar nuckan nu. Kön når ju ända till Kina när nuckan ska säga nej (fast som egentligen måste bli ett ja, enligt löfte nr 1) till trafikanter som exempelvis fått biljetten stämplad av en busschaffis som gett en kvart extra tid. Biljetten börjar ju gälla först om en kvart då och då måste den ju ogiltigförklaras av mig, med allt vad det innebär (tjafs, skrik, mordhot, mord, stora chockerande rubriker i skräptidningarna.. osv).
Och sen ska jag exempelvis ena veckan släppa in handikappade trafikanter som viftar med kortet vid grinden, för att nästa vecka inte alls göra så. Då är det en synd och totalt bannlyst! Då ska alla kort givetvis in för visering, även de handikappades.
Och så ska jag köpa biljetter från andra kassor för att pcis efter inte köpa biljetter av nån annan kassa om mina tar slut, det får jag absolut inte göra! Men sen några dar efter så ska jag åter igen absolut köpa biljetter från nån annan kassa om biljetterna tar slut.
Och sen...

§§§8-[AAAAAAAARGH!]

*stackars nuckan får nervsammanbrott och åker in på hospitalet*


--- Gott Nytt!!! ---

SL-chef i fängelse för fejkfakturor

..står det minsann i SvD!
Den gamle klippan Louis Armstrong har tamejfan rätt, What a wonderul world!


"I see skies of blue and clouds of white
The bright blessed day, the dark sacred night
And I think to myself, what a wonderful world"


Kjell Hultman, tidigare chef vid Storstockholms Lokaltrafik (SL), dömdes i dag av Stockholms tingsrätt till fängelse i ett år och sex månader för grovt mutbrott och trolöshet mot huvudman.


" The colours of the rainbow, so pretty in the sky
Are also on the faces of people going by
I see friends shakin' hands, sayin' "How do you do?"
They're really saying I love you"


Kjell Hultman dömdes även att betala 422 000 kronor i skadestånd till SL samt SL:s rättegångskostnader på drygt 187 000 kronor.


" I hear babies cryin', I watch them grow
They'll learn much more than I'll ever know
And I think to myself, what a wonderful world
Yes, I think to myself, what a wonderful world"


Vad bra! Nu när SL har fått tillbaka en massa skumraskstålars o grejs så har dom ju äntligen råd att köpa in stämpelmaksiner till oss ena skadade stackare i spärrarna som inte kan fixa värsta mysko fejkfaturorna själva för att tjacka snorbilliga (o osnodda!) stämpelmaskiner på typ Plattan!

What a wonderful world!


Här är artikeln!

From me (and min nästan ex-boss Kjell i finkan): We wish you alla a merry christmas!

Den andra schidan!?

Den raj-rajiga herrn får sin kupong stämplad, sen säger han:
-Jag ska till schtaan...
-Nej men, nu har ju tågen till stan slutat gå. Gå till den andra sidan så kan du ta buss 198 mot stan som går om tio minuter.
-...?
-Alltså, gå ditåt och sen följer du perrongen hela vägen till den andra sidan. Där finner du busshållplatsen!
-Jag ska till andra schidan? Hurrååå?
-Gå, gå, gå, gå.. ditåt! *peka* och sen när du kommit till andra änden, är du framme vid bussen! 198!
-Vaddå andra schidan?
-Alltså, här har du inget att göra, här finns det inget. Nada alltså. Gågågågågågågååå.. ditåt! *peka* TILL DEN ANDRA SIDAN. DEN ANDRA SIDAN. Här finns inget! Se så, skynda dig nu så att du hinner med bussen!

Schnubben ser frågandes ut men han går ändå mot riktningen dit hela min hand pekat en si så där 30 40 gånger.

Fem minuter senare:
-Var fan ÄÄÄR andra schidan???
Ååååh, neeeeej... Nu börjar jag bli tröttare än Trötter.
-Ja men, du ska ju gå ditåt!!! *peka peka peka* Gå gå gå gåååå längst hela perrongen och sen är du på den andra sidan och där finns bussen! Gå gå gå gåååå! Bussen går snart!!!
-Va fan ÄR andra schidan??? Andra schidan...?
-Okej, så vida du inte syftar på Pärleporten, alltså den den andra sidan.. så är det DITÅT! Gå nu!

Schnubben går går går.

En kvart senare:
-VAR FAN ÄÄÄÄÄÄÄR ANDRA SCHIIIIDAN?!?!?!?!?!

...

Snabba droger, javisst!

Trafikant: -Finns det någon som säljer snabba droger på tåget?
Jag: -Öööh? Jag vet inte.

Efteråt kom jag på att; fasiken, så där skulle jag ju inte sagt!
Enligt charmtrollskursen som spärrisarna fått gå på så har ju faktiskt spärrisarna fått lära sig att inte säga nej och att alltid erbjuda lösningar!
Det var då attans att man alltid kommer på alla korrekta svar så här efteråt:
-Jamenvisst! Gå på tåget och ropa efter en knarklangare så ska du nog se att du kommer i kontakt med en!

Tunneltrollen

Klapp Klapp,
Klapp Klapp,
Klapp klapp

Kom igen nu då! Klappa händerna i en maklig gångtakt, för nu ska det sjungas och grejas!

Klapp Klapp,
Klapp Klapp,
Klapp Klapp

Och du där som sitter och tjyvläser bloggen i smyg, just precis du ja, du kan va kör!

Gruff! Gruff!
Gruff! Gruff!
Gruff! Gruff!

Perfekt! Eller vänta... nån som e bra på nåt typ dovt och skitsävligt instrument?

BOM! BOM!
BOM! BOM!
BOM! BOM!

Alla tajders!
Nu ska jag göra en kupp, en Trollkupp. Jag menar, varför ska den syndikalistiska sektionen i tunnelbanan heta nåt så tråkigt som typ Driftsektion tunnelbanan [blaha blaha blaha osv]. Jag vet inte ens själv vad den heter (o det skiter jag i!), när sektionen ska heta

Tunneltrollen!

Här med deklarerar jag att jag i egen hög person numera kallar oss för Tunneltrollen!

Klapp Klapp,
Gruff! Gruff!,
BOM! BOM!

Att styla ett tunneltroll:
1. Håret - Aldrig kamma, aldrig kamma, bara tova!!!
2. Kroppen - Inte tvätta, inte tvätta, bara stinka!!!
3. Kläder - Trolltyg! Trolltyg! Trolltyg!

Såja, nu ser tunneltrollet ut ungefär såhär!




OBS! Bilden är ett ohyggligt snyggt kollage! OBS!

- Hallå? Hallåå?

Oj! Nån som ropar! Det är höga hönset!
Kom igen nu allihopa, nu går vi!

Tramp tramp, Tramp tramp, Tramp tramp, Tramp tramp!

In här i höga hönsets tambur med er allihopa! Och kampsången nu då!

"Vi är skitiga! Gruff Gruff!
Vi är elaka! Gruff! Gruff!
Vi är ..."

- Tunneltrollen! AAAAURGHRLLLGRIIII!!! Hörs en arg liten röst som bergis är arg för hundraelfte gången idag!

"Gruffiga! tramp tramp,
Stinkande! tramp tramp,
Slafsiga! tramp tramp,
Hafsiga! tramp tramp"

Nu har vi kommit in i rummet och möts av ett förvånat ansikte, ett argt litet bi och det höga hönset. Höga hönset är rätt koolt och eftertänksamt, så låt oss kalla gruppen för "Kool & the gang"!



TO BE CONTINUED...
maybe