Dragkamp i luckan

-Var god och släpp biljetten tack, säger jag.

Tanten kniper ihop läpparna ännu mer som ett streck.
I sin skrynkliga klo till järnhand håller hon sin dyrbara skatt.
My precious! My precious! My little precious! Det lyser och blixtrar ur hennes Gollum-galna ögon.
Hon tycker att det är mer än väl otroligt möjligt för mig att stämpla hennes biljett precis just där i luckan. Just precis där som underlaget är hårt och ojämnt.
Vad som helst bara hon slipper släppa sin precious!

-VAR GOD SLÄPP BILJETTEN, säger jag övertydligt.
-NEJ! NEJ! NEEEJ! DU SKA STÄMPLA DÄR! Jag släpper den minsann inte! Jag släpper den inte!

Gott om tanter som gör just så här finns det ganska gott om.
Dom är rädda att spärrisen är en tjyvaktig dum skurk som ska sno deras precious! Precious! Their little precious!

-SLÄPP BILJETTEN ANNARS FÅR DU GÅ. Jag stämplar inga biljetter på det där ojämna underlaget, säger jag.

Såna där tanter måste man säga till på skarpen, annars släpper dom aldrig biljetterna. Gudarna ska veta att det vet jag verkligen vid det här laget.
Jag har inte tid och lust att jiddra i all evighet heller för den delen.

Tanten släpper järngreppet om biljetten och är paralyserad av skräck.
Hon ser sin biljett fara in genom luckan i skurkens hand.
Den är förlorad!
Livet är över!
Tack och adjöss!

Jag lägger biljetten på stämpelunderlaget, placerar stämpeln på den och smackar till stämpeln med en rejäl duns.
"Jäkla terrorist!", tänker jag.
Ut med biljetten igen och så säger jag till hjärtattackkärringen att hon får släppa biljetten lite tidigare nästa gång för jag är ingen dragkampare.

Si så där. Vanligt vett borde väl den där tanten ha uppnått i sin högaktningsvärda ålder, men tydligen icke. Vad annat finns det att säga när hon beter sig som en Gollum-galen babian!

Andra sporter på jobbet

Tänk vilket sportsligt företag!

Det spritter i benen på personalen!
Är det inte bowlingglädje så är det löpning efter filurig trafikant.

Länk till filuriga filuren:

http://sakersomsuger.blogspot.com/2006/06/sl-kontrollanternas-jaktinstinkt-fs.html

Blyg som en veol ...

... ser du mig sittandes i luckan. Eller kanske nåt åt det hållet. I alla fall om du kisar och precis har tagit dig några rejäla jamare innan. Samt om det precis just då också inträffar att en tung dimma lägger sig i hela vänthallen.

Nu har företaget bytt namn till nåt snällt violliknande namn och det gör givetvis att jag genast misstänker att vi snart även sitter här i spärrarna och kurar ihop oss i veol, jag menar viol, -färgade nya uniformer.

Men, det är inte det som rör sig allra mest i mitt huvud just nu.
Just nu sitter jag och funderar på om jag enligt företagets uniformsregler får ha på mig en schysst uppiggande partyhatt eller ej. Det är den stora bekymrande frågan som visar sig som djupa veck i min panna.

Jag läser det nya företagets kärnvärden och inser snabbt med en lättnadens suck att jag nog faktiskt får ha på mig partyhatten, för "Skapar trivsel" står det bland annat under företagets kärnvärden.
En partyhatt om nåt skapar väl trivsel!
Då vågar jag nog till och med införskaffa mig en såndär tuta också! En sån som man tutar i och sen flyger det en kul lång grej ut som gör alla trafikanter jätteglada. Snacka om trivsel!

"Driver branschens utveckling framåt" står det vidare under kärnvärden.
Alla tajders! Jag har alltid velat se ett samarbete mellan Wallmans salonger (men min innersta önskning är Chippendales!) och företaget.

Partyhattar och lösaktiga Chippendales, kan livet bli bättre?!

"Mänskligt"
"Bryr oss"
... står det minsann under det nya företagets kärnvärden.
Total eufori!
En plötslig kall kåre längs ryggraden säger att "så kommer det minsann inte alls att bli!", men den negativa och helt ogrundade kåren försvinner snart, för säger företaget att det ska vara så, så blir det ju givetvis så också!

Och, om företaget inte lever upp till sina kärnvärden, är ju jag givetvis den första att tvätta deras munnar med tvål, för ljuga skall man icke göra!
Hmmm.. nu veckar sig pannan om möjligt ännu mer, för var fan ska jag få tag i så jävla mycket tvål förresten?

Ja, ja.. Det är mänskligt att fela.
Allt det där kan ju faktiskt vara en tryckanka.
Eller helt och hållet beundransvärt sant.
Eller ett roligt skämt (den tror jag på!).
"April april din dumma sill! Nu var vi några månader tidiga, men vi gillar att skämta!". Och så står dom där mänskliga violerna där med sina partyhattar. Tuuuut!

Medicinboll nästa?

Nu har bowlingledaren gjort sin sista fulla strike.
Inte ett bowlingälskandes spärrvaktsöga är torrt hela sträckan mellan Hötorget till Hässelby strand.

-Men.. men.. vem ska vi bowla med nu då? Säger den ängsliga spärrexpeditören som just äntligen funnit sitt livs intresse.
-Ett liv fyllt av ångest och tristess tills jag äntligen såg Ljuset! Fortsätter den samme.
-Lugn, lugn. Det kommer nog en ny bowlingledare snart, och...

All stationspersonal tillhörande platskontor Alvik är välkomna att boka in sig på det traditionella julbordet. Julbordet är dukat på New Bowl Center. Man kan även bowla i anslutning till julbordet.

...vi har ju faktiskt en sista chans att bowla igen. Gaska upp dig, det går fler tåg ska du nog få se!

Ser du en spärris sittandes där i sin kur med en tår i ögonvrån?
Ser han eller hon ut att ha sålt smöret och tappat bowlingpengarna?
Se då till att säga ett varmt och ömt tröstens ord fyllt av en innerlig medkänsla till denne.
-Men hörrö, ärligt talat, större delen av er kunde ändå inte bowla för alla stämpelskadorna väl? Det inträffade kanske ändå är det rätta? Och minns slutligen för katten att guds vägar äro outgrundliga. Peace man!

Dricks, för helvete! Dricks är Svaret!!!
Skattebetalare, och moderater! Skänk en slant till den grinande spärrisen som upplever sitt livs djupaste avgrundskris!
-Inte för att den här lilla pengen räcker till ens en snudd av den magiska bollen, men.. men många pengar små blir en hel bowlingtimme! Och kanske till och med två!!!
Spärrvakten spärrar upp ögonen och får nåt drömskt och hoppfyllt i blicken. Spärrvakten tänker att; aldrig, Aldrig mer ska jag behöva höra bowlingledarens charmiga röst hojta:
-Okej! Time is up! Bara en kvart kvar! Skynda skynda för tid är pengar och pengar är knappa!

Aldrig!
Aldrig!
Aldrig!

Jag kan bowla hur länge jag vill!
Hurra! Discobowling i Jakan nästa!

Liten och Vass & Stor och Mätt?

Lite surmulet kan man läsa såhär efter strejken att SvD antyder att SAC har växtmån.
Nåja, hellre liten och vass än stor och mätt!
Komanndå, Totto-pållen-fula-fisken, vi är inte färdiga med dig än!

I slutet av artikeln skriver SvD att 1000 personer gick i SACs demonstrationståg.
I El Gigantos SEKOs demonstrationståg, som pågick samtidigt, gick 100 demonstranter (kanhända, med rester av Filét Mignon i mungiporna?).
Vidare skriver SvD att SEKOs tåg anslöt sig till SACs tåg vid Mynttorget.
Nog för att det är tragiskt, men inte fan saknar jag humor! :-)

Se upp Totto-Otto din fula fisk!

Försäkring, inte välgörenhet!
En del har missförstått vad a-kassan är för något och tror att det handlar om välgörenhet där skattebetalarna försörjer de som saknar arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen är ett självfinansierat system dit varje löntagare avstår lön till försörjning vid arbetslöshet.
Arbetsgivaravgiften till a-kassan är 4,45% av din lön. För varje 10 000 kronor du tjänat i lön har du samtidigt avstått 445 kronor till försäringen.
Systemet skapades genom en överenskommelse där arbetarna avstod vissa lönehöjningar i tidigare avtalsrörelser.

Det regeringen nu vill göra är att gå in och ta flera miljarder ur en försäkring vi alla betalat in till, för att ha råd att sänka skatten för det fåtal som har förmögenhet.
Regeringen hävdar att de "ökar självfinansieringen", men i själva verket är systemet redan självfinansierat. Förslaget syftar till att vi ska finansiera välgörenhet åt de rika.

Våra pensionsförsäkringar självfinansieras på samma sätt som a-kassan. Om regeringen tillåts ta av vår a-kassa denna gång kan de lika gärna ta från pensionen nästa gång.

Att otillbörligen ta andras pengar brukar kallas STÖLD!

"Syndikalisterna är ett härligt gäng anarkister!"

...har jag hört på stan i alla fall.

Se upp på onsdag, då kommer de syndikalistiska spärrisarna och tågchaffisarna att byta skepnad!
Mitt på blanka dagen tar dom däringa illbattingarna troligen alldeles bergis på sig svarta huvor och slänger stenar vilt överallt. Det vet vi ju alla att dom gör så!
Dom anarkisterna lämnar säkerligen efter sig ett och annat grishuvud också, har jag hört.

Allt detta för den däringa Totto.. Otto.. Tottorin, eller vad han nu hette. Nåja, vem bryr sig.

Här nedan är illbattingarnas Hjärna, Den Som Kom På Allt.
Se så söt den är utan svart huva!



Jag säger då det, att de ska hålla på att spöka ut sig såhär.




Nej, det är bäst att göra som dom andra facken och förhandla bort sin strejkrätt så man kan softa och gå på myspysmedlemsmiddagar istället!
Det är vad facken är till för!

Kyparn, jag känner mig så radikal idag så jag väljer en Filé Mignon Black and White och en stor stark, tack!

Bowling med jobbet (eller Battle Royale 3)

-Aj jävlar! Min arm är så inflammerad av allt stämplande så jag råkade tappa bowlingklotet på din tå. Ursäkta!
- Du...!!! AARGH! Jag ska svinga iväg kulan på dig din jävel, men inte med min stämpel-armbåge, för den gör skitont!
- AAAAAj! AAAJ! Nu kastade du ju kulan på mig istället. Idiot!!! Den kom rakt på min stämpel-onda axel!
Jag ska fanimej langa kulan och möblera om nyllet på dig.. eh.. med min friska arm!
- DU!!! Det där är bara ren inblillningssjuka! Det där med den där jäkla onda axeln kan du stoppa upp nånstans! Jag minsann, jag har jobbat här i 30 år och jag vet vad riktig värk är! Ni nykomlingar är klent byggda! Och inbillningssjuka!
- Ni gamlingar tar alla lugna stationer och vi unga får slita ihjäl oss. Vad hände med SOLIDARITET!? Nä, jag ska stämpla dig! ..fast inte med armen som jag har dom inflammerade stämpel-knölarna på!

- Lystring alla bowlare, avbryter bowlinghallspersonalen, vi vill be er att BARA kasta kulorna mot käglorna på banan! Inget annat!

-OKEJ! Lugn lugn! Vi kom hit för att ha kul allihopa! Nu sätter vi igång och bowlar! Skynda er, vi har bara en timme på oss. Tid är pengar! Hojtar chefen.
- Lätt sagt för dig som inte har ont! Skallar skaran tillbax.

- Chefen, jag har ont i handen, jag kan inte spela!
- Det är bara du som har problem! Ryter chefen.
- Meh.. jag har OXÅ ont chefen!
- TYST! Det är bara du som har problem!! Ryter chefen.
- Men.. nästan alla har ju ont..
- Det är bara ni alla som har problem!!! Ryter chefen. Ni har anpassningsproblem hela bunten! Det här är mycket allvarligt!

- När ska vi få stämpelmaskiner då?
- Kommer inte på tal! Det är bara du som har ont! Skäller schäfer-chefen.

Så kan det kanske gå.
Vid närmare eftertanke ska jag nog inte gå på den där bowlingtimmen har jag kommit fram till.
Men det är ju smart av chefen att bjuda oss på bowling när typ alla har ont i armarna av stämpelskadorna.
Det håller nöjesbudgeten obefintlig när typ ingen kan lira!

Grabbar som raggar

Sugen på ett ragg?
Då så, skippa lördagsdiscot och bli lucknucka då.

Ty, i tunnelbanan består raggningsreplikerna ej blott av dom så galet skittrista och lama klyschorna så som "har inte vi setts förr?" eller "kommer du hit ofta?".
Det enda rätta svaret till sådana tråkiga, ja rent ut av gravt sövande, repliker är typ "du, du är så jäva torr så om jag skulle tända en tändsticka bredvid dig, skulle du brinna upp".

Nej, i tunnelbanan får man höra helt andra grejers!
Där är det stuns i grabbarna (och tjejerna, säkert, för manliga luckers då alltså).
Killarna är mer påhittiga när dom inte har kammat håret lördagsfint och sett till att dom har tagit på sig rena hela kalsonger.

Eller vad sägs exempelvis om den här annorlunda raggningen, eller vad det nu var. Jag undrar än.
- Vill du köpa en Situation Stockholm? Säger den manliga trafikanten.
- Nej tack, säger jag.
- Snälla, det är min sista?
- Nej tack.
- När går buss 113 då?
- Om sju minuter.
- Och du! Du ska säga till din pojkvän att han ska passa sig jävligt noga, annars finns det andra som tar dig! Skriker han.

Jag ser ut som ett frågetecken och sekunden där efter går han.
Fan då, hade jag bara reagerat _lite_ snabbare där, hade kanske ljuv musik uppstått.
Bättre lycka nästa gång.

Gästartist #1: Gubben i luckan

Idag gästas lucknuckans blogg av en gästartist, Luckgubben!
-----------------------------------------------------------

är vi spärrvakter längst ned på skalan?
jag menar vad får vi för respekt?!
typ, nisse, kommer för sent som vanligt,
i sista minuten. och då spottar han och fräser att
jag ska stressa och skynda på. bara för att han inte
inte ids att passa tiden.
okej att jag är en spärrvakt men jag är ingen jävla
dörrmatta!!

även jag har ett mänskligt värde och vill bli behandlad
som alla andra i samhället.
skärpning på er!
vi Leker med tanken att jag gör allt som som ni vill.
D.v.s kånkar alla kärringars väskor!!
Stressar o stämplar som faan!!
så fort som nån "piper" (jag är ute i sista minuten, sätt fart det är ditt fel att jag är sen)
jag bär alla matkassar följer alla hem till porten.... osv..
jaa.. då är jag ett sönderstressat/utbränt/underbetalt/ perfekt "tjänstejon".

Men... vad jag har förstått så är jag anställd för att sälja biljeter! ge information
felrapportera! inte att bli bespottad och utskälld av ett gäng sura pensionärer!!
nu regerar ju moderaterna och då blir väl detta "legalt".
//Luckgubben

Det är inte lätt att va ödmjuk

- WOW! Varför är det alltid så snygga tjejer som jobbar i spärrarna!? Utbrister en brunstig ung man.
- Ja men, det är ju för att jag alltid jobbar???

Den gamle konstapeln

- Sådär ska du fan inte göra din jäkla lymmel!!! Man ska betala för sig här i tunnelbanan!!! Vet hut!!!

Innan den gamle gubbelubben avslutat sin klagan, har givetvis den svartklädda plankande tonåringen försvunnit för länge sen. (Mycket han brydde sig, för övrigt!)

För säkerhets skull, står gubben kvar ännu en stund och säger lösryckta saker så som: "Din jäkla lymmel!", "Betala nu!", "Det är ingen ordning nu för tiden!" och givetvis det obligatoriska (i var gubbes mun) "VET HUT!".

Nästa steg i processen känner jag alldeles för väl till, då alla såna där gamlingar som klagar på plankare följer i stort sett samma mönster. Nästa steg är att klaga på mig så som om jag vore självaste Klagomuren. Nåja, shoot då.

- Och vad fan sitter du där för och inte gör någonting!? Dom plankar ju för fan hela bunten! Gör ditt jobb! Gubben är i eld och lågor.
- Jamen vad ska jag göra då?! Ska jag hoppa ut ur luckan med ett knogjärn och spöa upp dom, eller vad!? Det är dessutom inte mitt jobb att ta fast plankarna, det är kontrollens. Så är det här systemet. Om du har vidare klagomål framför du dem hos kundtjänst.
Den självutnämnde konstapeln säger:
- LYMMEL! Sen snöper han på munnen och går buttert där ifrån.

Stackars Thompa

Han står där utanför på torget i Hässelby gård.
Sossarnas Ken-docka, asså Thomas Bodström, är där och snackar.
Han håller armarna i kors och ser en hel del obekväm ut i situationen.
Stackars Thompa!

Hmmm, tänker jag, kan det kanske bero på att han mest är omgiven av lodisar och annat, till synes, vilset folk som lyssnar? Med tomma blickar står dom där och lyssnar en stund, för att sedan komma in till mig och planka i tunnelbanan, alternativt vifta lite nonchigt med färdtjänstkorten. Hmm.. borde inte Thomas rycka in där då? Han är ju för katten justitieminister! Haffa dom plankande blattarna med höcklen och gabardinbyxor. Och svenne-lodisarna såklart.
Men icke. Thomas står bara där och snackar med en plågad min.

Lite roat, trots allt, sitter jag där och tittar på när lodisen i röd SAS-overall sitter svajandes på marken mitt framför honom. Stackars Thomas har ett plågat ansiktsuttryck som lyser igenom allt för väl: "Ta mig här ifrån nuuuu!", precis så ser han ut. "Jag vill tillbaka till Djursholm nuuuu!", vädjar hans stackars ansikte.

Nej du Thompa, det är ju i dom här delarna av stan som du har dina väljare.
Hela Hässelby gård är ju fullt av blattar med färdtjänstkort, blattar med röda kuponger, alkisar och lodis-svennar som plankar, barnvagnar som står på kö och väntar tills nån ska betala och sen plankar alla i en karavan genom grinden. Så är det i hooden.

Get real Thompa. Det är det här som ditt parti har varit med att skapa.
Pigga stora invandrarfamiljer med färdtjänstkort (hela släkten!) och stackars ena skakiga rullator-gamlingar som krampaktigt håller i rullatorns handtag medan de betalar för sig. Inga färdtjänstkort där inte.
Ska det verkligen vara så???

På söndag blir det som att välja mellan pest och kolera.

Over and out!

Som man frågar får man svar

- Finns det några tåg?!
Exakt precis så säger den medelålders välklädda och prydliga Ängby-mannen.
- Ööööh?? Får jag ur mig när hjärnan för fullt bearbetat den underliga frågan ett ögonblick. Sedan övergår det ööh:iga till en perplexhet som slutligen blir slutsumman "nåja, jag svarar väl exakt på den frågade frågan då, hur den nu än låter".

Jag ställer mig upp i spärren och blickar ut över Ängbyplans perrong. Nedanför perrongen finns det räls ser jag. Det visste jag ju i och för sig redan, men jag kollar för skojs skull.
- Jaaaa, svarar jag släpande och med en gnutta undrande, det finns nog tåg någonstans där ute, men inte just här och just nu.. Det finns ju faktiskt räls där ute.

Nu måste han väl ändå vara nöjd med svaret, tänker jag. Jag har ju svarat väldigt exakt på frågan.

- ÄR DU DUM I HUVET!? Skriker han.
- Jag? Vaddå för??? Säger jag, såklart.
- AAAARGH! Får han typ ur sig, nånting i den stilen i alla fall.

I smyg tycker jag det är sjukt kul, men till honom visar jag bara en relativt allvarlig och neutral min. För skojs skull såklart.

Mannen får sin remsa stämplad till stan, efter ett gäng förolämpningar från honom såklart.
Precis innan han går ut till perrongen skriker han:
- INTE KONSTIGT ATT EN DUM JÄVEL SOM DU SITTER HÄR! VAD FAN ÄR DET DÄR FÖR JOBB?
- INTE KONSTIGT ATT EN JÄVEL SOM DU INTE HAR NÅN HUMOR! Skriker jag nöjt tillbaka.
- SOM MAN FRÅGAR FÅR MAN SVAR!!!

Precis som Vodafone, javisst!

Ja, ja, ja .. javisst!

Bli inte förvånad om vissa spärrisar helt plötsligt bara säger ja till vad du än säger.

Vissa noga utvalda av oss får nämligen gå en charmkurs nu och på den får vi lära oss att vi inte får säga "nej" och att vi ska hitta lösningar på alla problemen som trafikanterna ställer till det med.

Hmm... Hur mycket är dom där charmkursledartrollen ute och svävar undrar jag nu?

Trafikant: -Får jag planka?
Charmig spärris: -Javisst!
Trafikant: -Hur ska jag göra?
Charmig spärris: -Hmmm... *klura klura & hitta på lösning* ..Jag ska hjälpa dig! *öppna grinden* Varsågod! Javisst! (det sista javisstet bara för att försäkra sig om att man varit tillräckligt charmig och positiv)

Värsta bra, eller?
För typ så måste det ju låta då i sådana fall om man arbetar enligt den metoden. Det är högst förargligt tycker jag.
Precis nyligen har företaget nämligen piskat oss att vi minsann inte får sitta där och vinka förbi trafikanter för 200 miljonerer per år, och nu helt plötslgt ska vi charmigt säga "javisst!" när dom vill planka?

Trafikant: -Får jag alla pengarna?
Charmig spärris: -Javisst! Ta dom så löser jag kassabristproblemet! Javisst!

Det där övergår mitt förstånd.
Men det kanske beror på att hela grejen i grund och botten saknar förstånd.
Jag gör som Fantomen, jag är snäll mot dom snälla och hård mot dom hårda.
Fantomen är tamejfan klokare än dom där charmkursledartrollen.
Javisst!